lördag 23 juli 2011

Ödängla universitet - University of Ödängla pt 2

(Translation at the bottom of this blog)
Här fortsätter min serie korta porträtt av bildade personer i och i närheten av byn Ödängla i Småland när jag var en liten gosse.

Laila Sandberg
Laila Sandberg var lärarinna, det hette så på den tiden, och hon hjälpte mig att ”fuska” mig in i grundskolan. Eftersom jag är född i december kunde det ifrågasättas om jag skulle börja skolan hösten 1963 eller 1964. När min mor per cykel skjutsade mig till skolmognadsprovet i Hammarglo (kanske våren 1963?) var jag väl förberedd: genom fröken Sandbergs försorg hade jag redan gått igenom provet en gång. Med andra ord visste jag vad som komma skulle, ganska perfekt för en person som inte är överdrivet förtjust i överraskningar! Tant Laila, som jag kallade henne, hade också talat om för mig hur jag borde rita för att få ”godkänt”.

Men tant Laila hade en mycket större betydelse än så. När jag var riktigt liten arbetade hon fortfarande som lärare och tog dessutom hand om sin far, en gammal sjöman. Hon bodde på Ödängla hela det långa sommarlovet. Sommaren utnyttjades till ett flitigt socialt umgänge där alla generationer deltog och där hon skapade spännande möten genom att bjuda personer som kanske inte umgicks så mycket annars.

Jag minns tant Lailas kalas som stora högtider med intressanta samtal och roliga berättelser. I hennes finrum fanns ett slags kabinett med märkliga ting från jordens alla hörn, det jag minns bäst är ett strutsägg som naturligtvis slog allt vad byns hönor kunde åstadkomma. I hallen innanför verandan fanns en märklig klädhängare, där krokarna bestod av näbbar från albatrosser! Tant Laila och jag umgicks märkligt nog på jämbördig fot, hon hade genom sitt arbete lärt sig att ”se” och respektera barn. Utan att märka det, lärde jag mig naturligtvis massor genom detta umgänge.

Laila Sandberg var född 1904 och dog 1993.

This continues my series of portraits of educated persons in Ödängla, Sweden when I was a little boy.

Laila Sandberg
Laila Sandberg was a “lärarinna” (a female form of the word teacher), it was called so at that time, and she helped me to "cheat" in the tests proceeding elementary school. Since I was born in December it could be questioned if I should go to school in the fall 1963 or one year later. When my mother accompanied me to the “school maturity test” in Hammarglo (perhaps spring 1963?), I was well prepared: by an effort of Miss Sandberg, I had already gone through the test once. In other words, I knew what was to come, quite perfect for a person who is not overly fond of surprises! Aunt Laila, I called her, had also told me how I should make the drawings to be approved at the test.

But Aunt Laila was much more significant than that. When I was a boy, she still worked as a teacher and also took care of his father, an old sailor. She lived on Ödängla throughout the long summer vacation. Summer was used for frequent social interaction in which all generations attended her parties and where she created exciting meetings by inviting people who maybe did not socialize that much else.

I remember Aunt Laila's parties with great joy; there was interesting conversation and funny stories. In her dining room was a kind of cabinet with strange objects from around the world, what I remember best is an ostrich egg, which of course “out-egged” anything the village chickens could ever achieve. In the hall inside the porch was a strange garment hanger, which hooks consisting of albatross beaks! Aunt Laila and I were on an equal footing in spite of the difference in age, she had through her work learned to "see" and respect the child. Without realizing it, I learned a lot through this interaction.

Laila Sandberg was born 1904 and died 1993.

Inga kommentarer: