lördag 18 februari 2012

Stranda årgång 85-86

(in english below) Det är mycket riktigt en sensation som döljer sig bakom det enkla omslaget till den nya utgåvan av Stranda hembygdsförenings årsskrift: Den på sin tid så bespottade kommunalkamreren Viktor Olov Lund, snart 93 år gammal, talar ut!
För oss som endast var små parvlar när denne dynamiske kommunaltjänsteman var i farten, är det ungefär lika märkligt som om socknens pastor Munsterus skulle kliva upp ur sin 1600-talsgrav och berätta om livet i köpingen efter danskarnas härjningar.
Bloggkollegan Jonny i Mönsterås luftar en viss besvikelse över att inte ha fått delta i det redaktionella arbetet, men han gör också en del nog så riktiga anmärkningar om innehållet och förbättringar som hade kunnat göras. Men han, liksom jag, gillar helheten och rekommenderar denna årsskrift som föreningen har all heder av.
Skriften ägnas till stor del åt historien bakom en av de mera lyckosamma industrietableringarna i Mönsterås, nämligen Industrifjädrar, Stece kallat efter den man som ledde företaget i 20 år, Sten-Eric Cederberg. Det är av särskilt intresse för mig, eftersom min mor arbetade där ungefär mellan åren 1966 och 1997 (jag är inte hundra procent säker på årtalen även om de ser fånigt exakta ut). Det var inte världens bästa arbetsmiljö och inte heller några välbetalda arbeten, men sannolikt väldigt typiskt för sin tid. En etablering som gav ekonomisk livskraft till en ort som annars hade tynat bort.
Att sedan en person som Viktor Lund var alltför optimistisk och storvulen får väl bara noteras som ett historiskt faktum. När han hade gjort sig omöjlig med sina ekonomiska transaktioner - märk väl endast med Mönsterås bästa för ögonen - hade han också gjort sin historiska insats. Det fantastiska är att han fortfarande är vid så remarkabel vigör att han kan skriva om vad han gjorde för Mönsterås redan för över 60 år sedan!
En annan stor del av Stranda-skriften handlar om båtbyggarbröderna Westin och deras arvtagare Claes-Göran Rampeltin. Intressant läsning för mig som faktiskt har träffat en av bröderna i ett av husen som nu är flyttat till hembygdsparken, redan när det fanns på sin ursprungliga plats. Men det får bli en annan berättelse.

It is indeed a sensation that hides behind the simple cover of the new edition of the Stranda Local Society yearbook: The once upon a time so reviled municipal clerk Viktor Olov Lund, soon to be 93 years old, speaks out! For those of us who were in our school years when the dynamic municipal official was on the move, it's about as strange as if the parish pastor Munsterus would climb out of its 17th century tomb and talk about life in the municipality after the Danish ravages in 1612.
Blog colleague Jonny in Mönsterås is somewhat disappointed at not having been involved in the editorial work, but he also makes some quite accurate comments about the content and improvements that could have been done. But he, like me, recommends the annual publication.The publication is mainly devoted to the history behind one of the more successful industrial establishments in Mönsterås, namely, Industrifjädrar, Stece called after the man who led the company for 20 years, Sten-Eric Cederberg. It is of particular interest to me because my mother worked there between 1966 and 1997 (I'm not a hundred percent sure of the dates, even if the numbers look silly accurate). Stece was not the best working environment and the jobs were not well paid, but the whole setup was probably very typical of its time. An establishment that gave economic vitality to a place that otherwise would have faded away. In the early seventies the plant was purchased by the international firm Associated Spring/Barnes group, by the way.

The fact that Victor Lund was too optimistic and grandiose will today just be noted as a historical fact. When he had made himself impossible with shady financial transactions - mind you only with Mönsterås best interests at heart - he also had concluded his historic achievement. The great thing is that he is still at such remarkable vigor that he today can write about what he did for Mönsterås already for over 60 years ago!
Another large part of the Stranda edition tells the story of boat building brothers Westin, and their heir Claes-Göran Rampeltin. Interesting reading for me as I actually met one of the brothers in a house which is now moved to the local history park in Mönsterås. But that is another story.

tisdag 14 februari 2012

En snökanon 1979 del 2

Vi var nu strängt koncentrerade på en kapplöpning med tiden, för snöfallet fortsatte med oförminskad styrka. Traktorn fick allt svårare att parera snövallarna som trycktes upp framför däcken och vi var flera gånger på väg ner i diket, trots att hastigheten var låg.

Bengt-Olof jobbade hårt med ratten, och vi två liftare som trängdes inne i traktorhytten höll krampaktigt fast där vi kunde. Ett par hundra meter från villan där den andre liftaren bodde var vi tvungna att ge upp. Det gick inte att ta sig längre och vi pulsade fram till mannens villa.
Där tillbringade vi sedan ett drygt dygn. Snön fortsatte att vräka ner. Som tur var blåste det inte särskilt mycket och el- och teleledningar höll. Vi satt och lyssnade på lokalradion, som dessa dagar fick sitt första riktiga eldprov. Man kan lugnt påstå att det här var ett publikt genombrott för Radio Kalmar, som i likhet med många andra lokalradiostationer hade mötts med en hel del skepsis under uppbyggnadstiden.

Den hade nu funnits i drygt ett år och skälldes mest för att vara ”vänstervriden”, vilket i och för sig nog var sant, men om så skulle vara, var den knappast något hot mot yttrande- och åsiktsfriheten i ett län där 80 procent av hushållen läste en och samma tidning, med tydlig högerprofil. Det handlade mest om att lokalradion införde en ny, tuffare, mera ifrågasättande typ av journalistik. Det är ingen tillfällighet att Janne Josefsson gjorde sina första lärospån på en lokalradiostation!

fredag 3 februari 2012

En snökanon 1979 del 1

Det talas om snökanon över Smålands ostkust, men hur man än piskar upp katastrofstämning så tror jag aldrig jag får se ett snöfall som för 33 år sedan, det vill säga 1979. Då kom det 180 centimeter snö på lite drygt ett dygn. Där kan man snacka om snökanon.

Själv var jag 22 år gammal och hade gått en termin på journalisthögskolan. Kom hem över jul och hoppade in lite som vikarie på Barometern-Oskarshamnstidningen. Eftersom jag inte hade egen bil, var det familjens gula Renault-kombi som gick mellan Ödängla och Mönsterås.

Det var en av årets första dagar, jag tror den 2 eller 3 januari. Det hade redan varit snökaos i Skåne, men nu vräkte snön ner över östra Småland. Första dagen med ymnigt snöfall började gå mot sitt slut och Kalmar-bussen där jag skickade dagens huvudsakliga material till huvudredaktionen hade gått. Jag insåg att om jag skulle ha en chans att komma hem, måste jag sätta fart.

Väglaget var mycket svårt, men jag lyckades komma till Hammarglo, fem kilometer hemifrån. Här var det stopp och jag fick lov att ställa bilen på en lagårdsplan. Bonden på gården stod just och pratade med chauffören i den tankbil som var på väg för att hämta mjölk hemma på Ödängla. Jag blev ganska arg när det gick upp för mig att bonden gav chauffören rådet att inte köra vidare. Eftersom vi hade hämtning av mjölk var fjärde dag, insåg jag att det var stor risk att vi skulle tvingas slänga en massa mjölk om den inte blev hämtad. Jag sade ifrån på skarpen, vilket antagligen var bra.

Tyvärr dröjde det en stund innan jag själv kom iväg hemåt. Vi hade nämligen kommit överens om att jag skulle få lift med Bengt-Olof, som bodde i huset intill vårt och som hade traktor. Vi kunde ju inte tänka oss något annat än att man skulle kunna ta sig fram med en traktor! Ytterligare en man, som bodde vid vägen, skulle också åka med.