Ett av traktens kännemärken är oxlarna - träd som jag uppskattar för deras skönhet i alla årstider. Just nu är de smyckade med miljoner blommor i en gräddgul nyans. Dessa blommor är i sin tur en magnet för grönt metallglänsande skalbaggar som antagligen hjälper till med pollineringen och får ett pollenyrande skrovmål på köpet.
Oxlarna står gärna solo, utsatta för höstens stormar, vinterns piskande yrsnö och sommarens torka. De nöjer sig med att få stå ensamma och signalera årstid väldigt tydligt: kal - vinter, med röda bär - höst, med blad som signalerar blåst - sommar. Det sista kan lätt observeras en dag när luften har brått: bladen är mörkgröna på ovansidan och ljusa på undersidan. När vinden lyfter bladen ser vi tydligt att det susar i lövverket, även om vi sitter bakom treglasfönster.
Skickat från min iPhone
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar