Vid ruinen efter huset där farfar Axel Lönnbom föddes.

Det var länge sen det fanns ett hus här. Ängen kallas för horvan, horva är ett gammalt ord som betyder inhägnad åker.

Jag har skrivit på bloggen om min farfar tidigare. De första åren av sitt liv bodde han (antagligen) i det hus som låg här på ängsmarken "Horvan" mitt i Ödängla by.
I have posted a blog about my grandfather before. The first years of his life he lived (probably) in the house that once stood here in the meadow "Horvan" in the center of Ödängla hamlet.

Tosca letar svamp på Ödängla.

Tosca tillhör en hundras (lagotto romagnolo) som lär vara bra på att leta efter tryffel. Nu är det tyvärr så att tryffel är icke existerande på Ödängla. Lördagen ägnades därför bland annat åt sökning efter trattkantareller i Norra Skog. Sådana fanns, men det är sent på säsongen så långt ifrån alla var i toppskick. Goda svampmackor blev det i alla fall på kvällen.

Tosca belongs to a breed of dog (Lagotto Romagnolo) which is supposed to be excellent truffle seekers. Unfortunately truffles are nonexistent in Ödängla. Saturday was devoted, among other things, to search for funnel chanterelles in the Northern Forest of Ödängla. There were tasty mushroom sandwiches at the table in the evening.

Ödängla universitet - University of Ödängla pt 2

(Translation at the bottom of this blog)
Här fortsätter min serie korta porträtt av bildade personer i och i närheten av byn Ödängla i Småland när jag var en liten gosse.

Laila Sandberg

Laila Sandberg var lärarinna, det hette så på den tiden, och hon hjälpte mig att ”fuska” mig in i grundskolan. Eftersom jag är född i december kunde det ifrågasättas om jag skulle börja skolan hösten 1963 eller 1964. När min mor per cykel skjutsade mig till skolmognadsprovet i Hammarglo (kanske våren 1963?) var jag väl förberedd: genom fröken Sandbergs försorg hade jag redan gått igenom provet en gång. Med andra ord visste jag vad som komma skulle, ganska perfekt för en person som inte är överdrivet förtjust i överraskningar! Tant Laila, som jag kallade henne, hade också talat om för mig hur jag borde rita för att få ”godkänt”.

Men tant Laila hade en mycket större betydelse än så. När jag var riktigt liten arbetade hon fortfarande som lärare och tog dessutom hand om sin far, en gammal sjöman. Hon bodde på Ödängla hela det långa sommarlovet. Sommaren utnyttjades till ett flitigt socialt umgänge där alla generationer deltog och där hon skapade spännande möten genom att bjuda personer som kanske inte umgicks så mycket annars.

Jag minns tant Lailas kalas som stora högtider med intressanta samtal och roliga berättelser. I hennes finrum fanns ett slags kabinett med märkliga ting från jordens alla hörn, det jag minns bäst är ett strutsägg som naturligtvis slog allt vad byns hönor kunde åstadkomma. I hallen innanför verandan fanns en märklig klädhängare, där krokarna bestod av näbbar från albatrosser! Tant Laila och jag umgicks märkligt nog på jämbördig fot, hon hade genom sitt arbete lärt sig att ”se” och respektera barn. Utan att märka det, lärde jag mig naturligtvis massor genom detta umgänge.

Laila Sandberg var född 1904 och dog 1993.

This continues my series of portraits of educated persons in Ödängla, Sweden when I was a little boy.

Laila Sandberg

Laila Sandberg was a “lärarinna” (a female form of the word teacher), it was called so at that time, and she helped me to "cheat" in the tests proceeding elementary school. Since I was born in December it could be questioned if I should go to school in the fall 1963 or one year later. When my mother accompanied me to the “school maturity test” in Hammarglo (perhaps spring 1963?), I was well prepared: by an effort of Miss Sandberg, I had already gone through the test once. In other words, I knew what was to come, quite perfect for a person who is not overly fond of surprises! Aunt Laila, I called her, had also told me how I should make the drawings to be approved at the test.

But Aunt Laila was much more significant than that. When I was a boy, she still worked as a teacher and also took care of his father, an old sailor. She lived on Ödängla throughout the long summer vacation. Summer was used for frequent social interaction in which all generations attended her parties and where she created exciting meetings by inviting people who maybe did not socialize that much else.

I remember Aunt Laila's parties with great joy; there was interesting conversation and funny stories. In her dining room was a kind of cabinet with strange objects from around the world, what I remember best is an ostrich egg, which of course “out-egged” anything the village chickens could ever achieve. In the hall inside the porch was a strange garment hanger, which hooks consisting of albatross beaks! Aunt Laila and I were on an equal footing in spite of the difference in age, she had through her work learned to "see" and respect the child. Without realizing it, I learned a lot through this interaction.

Laila Sandberg was born 1904 and died 1993.

Ödängla universitet - University of Ödängla pt 1

(translation at the bottom of this blog) Jag växte upp i en liten by vid Kalmarsund, Ödängla. Närmaste universitet fanns i Lund, gott och väl 30 mil bort. Men trots avståndet till de högre lärosätena saknades inte intresse för kultur och vetenskap. Tvärtom var denna by en mycket stimulerande miljö som jag skulle vilja beskriva genom att kort porträttera några av de personer som direkt eller indirekt skapade denna atmosfär.

Emil Runstam

Jag har folkskolläraren Karl Emil Runstam mycket att tacka för, detta trots att han och jag aldrig har träffats. Men hans flitiga arbete med att sprida bildning och kultur i Hammarglo med omgivande byar hade stor betydelse. Han startade nykterhetslogen Hammarfast, vars bibliotek han under stora uppoffringar byggde upp, han såg till att ungdomarna i trakten fick fritidssysselsättning. Därmed öppnade han dörren till konstens, litteraturens och teaterns värld för många, inte minst min far som redan innan han var tonåring var aktiv i det lokala föreningslivet. Hans intresse för litteratur grundades alldeles säkert där, och det har gått i arv!

När jag nu, mer än 50 år efter Runstams pensionering söker spår efter honom på nätet, visar det sig att han har lämnat ytterst få spår. Han skrev några artiklar i födelsetrakten Skatelövs hembygdsskrifter och hans aktiva föreningsengagemang finns noterat i gamla tidningar som har skannats in, bland annat av Kungliga biblioteket. Men en notis i tidningen Kalmar i juni 1910 väcker intresse (det handlar om ett möte för folkskollärare i Mönsterås):

”Folkskolläraren Karl Emil Runstam i Hammarglo höll föredrag öfver förbundsstaten Oklahomas märkligaste kvinna mest känd under namnet Kate. En kvinna blott 26 år gammal, men som vid ordnandet af statens ombildning från territorium till förbundsstat utfört ett betydande arbete isynnerhet på den allmänna folkbildningens, fattigvårdens och fångvårdens skilda områden.”

Som ny folkskollärare i den småländska provinsen valde den drygt 20-årige Emil Runstam att hålla föredrag om en än idag skamligt förbisedd kvinnlig pionjär i amerikansk politik, ”Oklahoma Kate”. Hur kom det sig? Ja, det lär vi aldrig få veta, men visst är det spännande och visar på att denne bildningens förkämpe hade en för sin tid fördomsfri och öppen inställning.

Och utan Runstams föredöme att sprida god litteratur, hade sannolikt inte min far lagt en icke föraktlig del av sin magra inkomst i början av 1950-talet på exempelvis svenska klassiker. Far hade kanske inte heller fått impulsen att börja skriva i tidning, som han gjorde vid den tiden. Emil Runstam hade säkert inte heller någon fet inkomst och en del av det han hade köpte han också böcker för – till andras förkovran. När han blev pensionär tog han körkort och köpte bil – och omkom strax därpå i en trafikolycka.

University of Ödängla
I grew up in Ödängla, a small village near Kalmar in Sweden. The closest university was in Lund, 200 miles away. But despite the distance to the higher educational institutions there was no shortage of interest in culture and science. On the contrary, this village offered a very stimulating environment that I would like to describe by briefly portray some of the persons who directly or indirectly created this atmosphere.

Emil Runstam I am much obliged to school teacher Karl Emil Runstam, despite the fact that we never met. But his diligent efforts to spread education and culture in Hammarglo and the surrounding villages (like Ödängla) was of great importance. He started the temperance lodge Hammarfast, whose library he built up partly with his own money, he also mad sure that the young people in the neighborhood got someting to do in the short free hours they had. Thus he opened the door to the universe of art, literature and theater for many, not least to my father Eric, who even before he was a teenager was active in local clubs founded by Runstam. His interest in literature was founded almost certainly there, and it has been passed on!
When I now, more than 50 years after Runstam’s retirement, look for traces of him on the net, it turns out that he has left very few documents. He wrote some articles in the Skatelövs (parish of his youth) local history writings and his active involvement in e.g. associations for teachers is noted in old newspapers that have been scanned. A newspaper in Kalmar from June 1910 raises interest (it is about a meeting for elementary school teachers in Mönsterås):
"Public school teacher Karl Emil Runstam in Hammarglo gave lectures about the Federal State of Oklahoma's most remarkable woman, best known under the name Kate. A woman only 26 years old, but taking great part in Oklahoma’s transformation from territory to federal state and performing a considerable amount of work especially for the general public education, health care for the poor and prisoner’s conditions."
As a new elementary school teacher in the Småland province the just over 20-year-old Emil Runstam choosed to speak about a woman, to this very day overlooked! She was a female pioneer in American politics, "Oklahoma Kate". Why did he? We will never know, but it certainly is exciting and shows that this young man had an unbiased and open approach to the whole world.
And without Runstams urge to spread good literature, my father would probably not have put a considerable part of his meager income in the early 1950s on purchase of Swedish classics. He would probably not have gotten the impulse to start writing in the local news papers, as he did at that time. Emil Runstam had certainly no fat income either and part of what he had bought, he also bought books for – with the high goal betterment of others. When he had retired, he took a driver's license and bought a car - and died shortly afterwards in a road accident.

Höskörd på gång

Rapport från Ödängla

Trots gråa skyar och en blåst som rister blommande träd är min barndoms by just nu vacker som en tavla.
Ett av traktens kännemärken är oxlarna - träd som jag uppskattar för deras skönhet i alla årstider. Just nu är de smyckade med miljoner blommor i en gräddgul nyans. Dessa blommor är i sin tur en magnet för grönt metallglänsande skalbaggar som antagligen hjälper till med pollineringen och får ett pollenyrande skrovmål på köpet.
Oxlarna står gärna solo, utsatta för höstens stormar, vinterns piskande yrsnö och sommarens torka. De nöjer sig med att få stå ensamma och signalera årstid väldigt tydligt: kal - vinter, med röda bär - höst, med blad som signalerar blåst - sommar. Det sista kan lätt observeras en dag när luften har brått: bladen är mörkgröna på ovansidan och ljusa på undersidan. När vinden lyfter bladen ser vi tydligt att det susar i lövverket, även om vi sitter bakom treglasfönster.

Skickat från min iPhone