Siri Sewall berättar om sina intryck av Bokmässan i Göteborg

listen to ‘Siri Sewall berättar om sina intryck av Bokmässan i Göteborg’ on Audioboo

Jag minns deras röster - I remember their voices

In english below! En ofrånkomlig följd av att bli äldre, är att människor som man mött, arbetat tillsammans med, kort sagt: tycker sig känna, att dessa människor går bort. Idag tänker jag extra mycket på min far, Eric, som dog detta datum för fem år sedan. 

Vi minns olika personer av olika skäl och för olika karaktärsdrag, rätt eller fel. Den som skriver historien (antingen det sker muntligt eller skriftligt) har en stor makt. Det har till och med bevisats att det är möjligt att få människor att komma ihåg saker som inte har hänt. De är fullständigt övertygade, övertalade av en skicklig "historieskrivare".

För mig är hörselminnen viktiga. Kanske är det så för alla, men jag tycker att jag kan återkalla rösterna bättre än ansiktena. Det vill säga om jag inte har tillgång till hjälp i form av fotografier eller filmer. Det är märkligt, men vi är så många miljarder på jorden, ändå har var och en sin egen speciella röst. Inte minst när jag är trött, eller håller på att somna, kan det hända att jag "hör" en känd röst. Inte på det sättet att jag "hör röster" som ger befallningar som man har hört talas om hos en del psykiskt drabbade. Nej, det är ofta enstaka fraser, eller ord, som är typiska för just den personen och med den personens speciella intonation.

Jag har inte hört någon påpeka detta, men det kanske beror på att vi numera är så extremt koncentrerade på bilder. Stillbilder eller rörliga. Ljud idag är väldigt ofta detsamma som musik. Men rösten är ju så otroligt uttrycksfull. Vi kan lära oss mycket om våra medmänniskor om vi bara lyssnar på hur det sägs. Om vi bara tar in den bokstavliga meningen är vi dömda att misslyckas i kommunikationen. Ironi är ju ett extremt exempel på detta. Den som inte är mottaglig för ironin kommer ständigt att missförstå vad som sägs. Det är därför det är så extremt olämpligt att använda ironi i kommunikationen med barn.

Vad har då detta med min far att göra? Jo, ända sedan han dog, en höstgrå dag för fem år sedan, har jag ibland återkallat ett sådant hörselminne. Det är mycket enkelt, det var ett speciellt sätt han hade att säga mitt namn. Kanske när han skulle väcka mig de tidiga morgnar när vi skulle ut och vittja siknät. Jag är extremt lättväckt, så han visste att han inte behövde ta i.

Röster är som fingeravtryck, de är typiska. Även om den som talar är extremt förkyld, känner vi igen de karakteristiska dragen. Hörselminnen kräver inga stora ansträngningar, kanske det räcker med att det är någorlunda tyst i omgivningen. Man brukar ibland tala om att en "röst har tystnat". Men stämmer det? Tänk efter: kanske är det likadant för dig som för mig? Kanske du också inom dig kan höra röster från dem du har känt. Det är inte skrämmande, tvärtom tröstande, tycker jag. Och om det är likadant för många, är det ju desto viktigare att vara noga med vad man säger - för det du säger idag, kan vara en annan människas minne om femtio år!

Foto: Duane Anderson 1996.

Today I think about my father Eric, who died this date five years ago .

We remember different people for different reasons and for different traits , right or wrong. Whoever writes the story ( be it oral or written ) has a great power. It has even been proven that it is possible to get people to remember things that have not happened. They are convinced, persuaded by skilled "historians".

To me, auditory memories are important. Perhaps they are so for everyone, but I think I can recall voices better than faces. That is, if I do not have access to assistance in the form of photographs or films. It is strange, we are so many people on earth, yet each has its own special voice. Especially when I'm tired, or falling asleep , it may happen that I "hear" a well-known voice. Not in the way that I "hear voices" commanding me to do things. No, it is often occasional phrases or words that are typical for that person and that person's special intonation.

I have not heard anyone share this experience, but maybe it's because we are nowadays so extremely focused on images. “Sound” today is very often the same as “music”. But the voice of a human being is so incredibly expressive. We can learn much about our neighbors if we just listen to how they express themselves. If we just take in the literal sense, we are doomed to failure in communication. Irony is of course an extreme example of this. Anyone who is not susceptible to irony will constantly misunderstand what is being said. That is why it is so extremely inappropriate to use irony in communication with children.

What has this got to do with my father? Well, ever since he died , a cloudy day five years ago, I have sometimes recalled such sound/voice memories of his voice. It is very simple; it was a special way he had to say my name. It sounds as when he woke me up early mornings when we were about to go out fishing. I am extremely easy to wake up, so he knew he did not have to use a strong voice.

Voices are like fingerprints, they are typical. Even if the speaker has a severe cold, we recognize the characteristic features in the voice. Sound memories requires no great effort, perhaps it is enough that it is reasonably quiet around you. In Swedish obituaries we often read that “a voice is silenced”. But is that correct? Perhaps you share my experience? Maybe you also can hear the voices of those you've known . It's not scary, on the contrary I find it comforting. And if it's the same for many people, it's even more important to be careful what you express - for what you say today, can be another person's memory fifty years from now!

Walter Olvik till minne

1980 eller 1981, den erfarne journalisten Walter Olvik
 var ett gott stöd för en ung man på första riktiga jobbet!

Radiomannen Walter Olvik har hastigt avlidit i en ålder av 76 år. Därmed har ännu en av Radio Blekinges pionjärer från den 29 augusti 1977 lämnat oss. Walter var en försynt person som inte startade konflikter utan orsak. Han älskade verkligen radiomediet, var en produktiv journalist och blev en av den tidiga lokalradions mest kända röster. Men en av sina mest bestående insatser hade han redan gjort under sina år som tidningsjournalist: han räddade Karlskronas unika inre kustlandskap från den miljömassaker som planerades av stadens styrande.

Det var nämligen meningen att den nuvarande motorvägsliknande infartsleden över Vämö skulle kompletteras med en lika stor trafikapparat över Dragsö och vidare mot Nättraby. "Västerleden" stoppades tack vare den opinionsbildning som Walter Olvik bedrev som kommunreporter - och som inte precis gjorde honom populär i "framstegsvänliga" kretsar. Det fanns alltså en ansenlig andlig styrka och civilkurage hos denne spenslige och till synes oförarglige stockholmsyngling.

Han har berättat för mig hur lycklig han blev när jobben på Radio Blekinge annonserades ut - det måste ha varit 1976, det år han fyllde 40. Sedan ungdomen hade han drömt om att få arbeta med radio, men hade aldrig fått möjligheten tidigare. I stället hade han bland annat harvat på en del lokaltidningar runt om i landet, bland annat Oskarshamns-Tidningen. Jag tror det var i den vevan han träffade sitt livs kärlek Lilian, som kom från de nordvästliga delarna av Kalmar län.

Så hamnade han i Karlskrona, där han hann med att arbeta först på Blekinge läns tidning och därefter på Sydöstran. När Walter Olvik och de övriga pionjärerna på lokalradion flyttade in i det dåvarande radiohuset på Alamedan 22 var han knappast den mest radikale i gänget trots att han som han berättade för mig hade blivit mera "vänster" med åren. Detta var som många minns mitt i den era då journalisthögskolan av spefulla borgerliga ledarskribenter kallades "kommunisthögskolan". Walter Olvik fick en del arbetskamrater som sprungit ur denna radikala vänster och framstod därför som en av de mera konservativa, men det berodde nog mest på vad man jämförde med. I vilket fall som helst hade Walter Olvik inga problem med att samarbeta med sina kollegor, för mig var han i mångt och mycket en mentor.

Walter Olvik var dessutom kristen. Inte av födsel och ohejdad vana, utan verkligen troende, även där med utgångspunkt från en omvändelse och personlig övertygelse. Också detta sågs naturligtvis med skepsis av en del av hans omgivning. I själva verket innebar sannolikt Walter Olviks närvaro och påverkan på programutbudet att Radio Blekinge slapp att framstå som alltför ensidigt.

Han var dessutom fena på att producera, möjligen därför att han insåg att lokalradions resurser var så små att man måste hushålla med dem. Walter Olvik intervjuade effektivt och vant, sedan klippte han till inslag och program ännu snabbare, med så lite krångel som möjligt. Vi som kom till lokalradion mer eller mindre direkt från journalistutbildningen orkade några år ha en högre ambition, men Walter Olviks metod passade bättre för en allt knappare ekonomi och längre sändningstider.

Walter Olvik var länge ansvarig för programverksamheten vid Radio Blekinge och därmed styrande hand bakom något som många vill kalla en guldålder. Det var program som idag skulle kunna platsa i P1 men knappast i P4. En annan arbetsuppgift som Walter Olvik trivdes med var att sätta samman spellistor för klassisk musik i P2, något han passade för perfekt med sin stora kunskap och intresse.

Under senare år arbetade Walter mycket som "sändare" det vill säga nyhetspresentatör och han hoppade till och med in en del efter pensioneringen. Kärleken till radiomediet fanns kvar och det var fortfarande BBC som var idealet. Rösten har tystnat, men vi är många som minns hur den lät och saknar den!

Bertil Andersson berättar om ramsågen från Hasslö båtvarv

listen to ‘Bertil Andersson berättar om ramsågen från Hasslö båtvarv’ on Audioboo

Mats Fagerström berättar om Björkeryds bruksmiljödag

listen to ‘Mats Fagerström berättar om Björkeryds bruksmiljödag’ on Audioboo

Björkeryds bruksmiljödag - Birgith Juel berättar

listen to ‘Björkeryds bruksmiljödag - Birgith Juel berättar’ on Audioboo

Sång 79 ur Aniara med Joakim Dominique.

listen to ‘Sång 79 ur Aniara med Joakim Dominique.’ on Audioboo